Anders Bergh

Mitt fotointresse väcktes under 1980-talet. Då handlade det om film, svartvitt, dokumentärfotografi och långa nätter i mörkrum. Jag ägnade mig bl.a. åt att dokumentera hantverkare i Birkastan i Stockholm och livet i Lissabons saluhall.

Efter ett långt uppehåll återupptog jag fotograferandet för några år sedan. Nu var det mobilkameran som gällde och det var plötsligt så enkelt att ta och sprida  bilder. En önskan om att kunna byta optik infann sig snart och jag skaffade mig en liten systemkamera.  Mobiltelefonen är dock fortfarande viktigt för mig då jag gör all bearbetning av mina bilder i den.

Jag ägnar mig i huvudsak åt tre olika typer av motiv.

Minimalism

Utmaningen är att hitta intresseväckande bilder i vardagliga miljöer. Jag går ofta nära mina motiv, beskär dem hårt (renodlar), är noggrann med komposition och söker gärna efter få, men mättade färger.

Människor i stan

Under senare tid har jag även börjat fotografera människor. Det handlar om okända människor i storstadsmiljö. Jag intresserar mig för människan som gestalt. Därför blir det inte porträtt, utan siluetter, skuggor och delar av kroppar som rör sig i en – ofta på förhand – utvald minimalistisk storstadsmiljö. Till skillnad från de rent minimalistiska bilderna som främst handlar om att se och upptäcka, så finns det här också ett inslag av att försöka förutse att något ska hända.

Natur

Jag vistas mycket i Roslagen på somrarna. Där tvingas jag söka bilder i naturen. Väl medveten om svårigheten att avbilda natur och alla duktiga naturfotografer, strävar jag efter att hitta ett eget uttryck. Ett sätt är att försöka applicera minimalism på naturen vilket är svårt, men en kul utmaning.

Vart är jag på väg

I mina senare bilder har jag börjat arbeta med kontrollerad rörelseoskärpa. Troligen ännu ett led i ett minimalistiskt uttryck, men där slumpen också kan tillåtas spela en större roll. Viktigt att våga prova tycker jag – det är då jag förhoppningsvis kan utvecklas.

Text kommer.