Göran Johansson

I gymnasiet hade jag en kamrat som fotograferade mycket, hade mörkrum hemma och som gärna visade mig hur en bild blev till. Jag blev intresserad och önskade mig, och fick en Minolta SRT 101 i examenspresent.

Under några år fotograferade jag mycket och skaffade mig också utrustning för framkallning och kopiering.

Småningom blev tiden allt mer knapp pga arbete och mycket resande och fotograferingen begränsades i decennier till i stort sett semesterresor. Ibland blev det några naturbilder på landet i Bergslagen också.

2010 trappade jag ned arbetandet till ett minimum, och sedan dess fotograferar jag allt mer. Ofta vänner som får modella för porträtt, gärna stadsmiljöer, men framför allt det som kallas Gatufoto /Street.

Jag tror att det är min kärlek till stora städer som gör att jag trivs bäst med den här formen. Den ger massor av möjligheter till att betrakta mänskligheten, gärna i olika kulturer, och att försöka fånga ögonblick som säger något om oss. Jag är också road av gatubilder av det mer grafiska slaget, att använda folk i offentliga rum till att göra en bild som är estetiskt tilltalande. När man lyckas förena innehåll med en bra form, vilket inte är så vanligt, då känns bilden riktigt stark.

Flickr