Vår definition av “gatufotografi”

Jag har många gånger sagt att det finns lika många definitioner av gatufotografi som det finns gatufotografer. Det är ingen överdrift. Jag har ägnat några dagar åt att surfa runt och läsa vad andra skrivit när dom försökt definiera begreppet och min slutsats är att det svårligen kommer att låta sig göras. Det går inte att göra en så stringent definition att det fungerar som recept för en farmaceut, det finns ingen möjlighet att i efterhand mäta och väga en bild mot receptet för att utröna om det är ett gatufoto eller inte. Istället måste definitionen tolkas och förstås av varje fotograf i ett bredare sammanhang. Insikten tillsammans med fingertoppskänsla och erfarenhet gör att man hittar rätt.

En insikt som dock känns klar i alla fall för mig är att begreppet “gatufotografi” leder fel, leder alltför snävt och avgränsande. Om jag ser på vad mina förebilder fotograferade så hade dom ett bredare anslag. Jag har också läst att många fotografer som ofta omnämns vara gatufotografer värjer sig mot begreppet. Dom vill helt enkelt bara bli betraktade som fotografer.

På ett ställe läste jag något som fastnat i min tanke, men det funkar bäst på engelska. Skribenten menade att “Street Photography” var alltför avgränsande, vad det handlade om var “Life Photography”. Fotografi av det liv som händer runtomkring oss, medan vi går där med kameran runt halsen. Men att byta ut ordet gatufotografi mot livfotografi blir dåligt på svenska.

Om jag i en mening ska försöka koka ner vad jag tycker det handlar om så blir det:

“Spontan och oregisserad fotografi av livet, med urbana förtecken och känslomässig respekt.”

Förklaring:
Spontan och oregisserad
En spontan reaktion på livet som pågår framför Dina ögon. Det handlar om vad vi i dagligt tal brukar kalla “snap shots”. Bilden fångar ögonblicket. Det sättet att arbeta skapar en spontanitet i bilduttrycket som kännetecknar genren. Det finns fotografer (ex.vis Elliot Erwitt) som efterliknat detta sätt att fotografera i studiomiljö. Hans hundar var ju reklam för skor och en känd bild med några personer i siluett, en man hoppar med Eiffeltornet i bakgrunden är en studiobild. Eiffeltornet är en modell som är c:a 1 meter hög.  Med det sagt, ska man regissera sina bilder så gör man det så att stilen av en oregisserad bild efterlevs.

Fotografi av livet
Livet handlar om människor. Inom genren skall inte människans betydelse för bilden underskattas. Om bilden saknar människor så måste bilden ändå vittna om spår efter människor och liv. Det finns berömda fotografer som fotograferat inom genren utan att ha med människor i bilderna. Eugène Atget kan tjäna som exempel. Han verkade tidigt och jobbade med väldigt långsam film. Han fotograferade ofta tomma miljöer, men han svepte inte med kameran upp efter husfasaderna utan han fotograferade gatan och bottenvåningen, dvs det område där människor höll till och levde sina liv. 

Urbana förtecken
Genren handlar om den urbana miljön. Men det behöver inte vara en en gata eller något annat stort, det kan vara betydligt mer subtila saker som ändå talar om för betraktaren att vi bevittnar något som försiggått i urban miljö. Ta exemplet med kropparna på badstranden, det var en bild jag mejlade för någon vecka sedan. Jag anser att den absolut kvalar in, kropparna hade på sig baddräkter som skvallrade om urban härkomst. Hade det istället handlat om badande barn i djungeln, då hade bilden inte motsvarat kriterierna. Stranden i sig skvallrar inte om att det är en urban miljö, men klädesplaggen eller solglasögonen eller någon annan attiralj ger de urbana förtecknen.

Känslomässig respekt
Vi fotograferar människor och situationer där ingen har bett om att bli fotograferad. Det kan handla om den fattiga tiggerskan som utnyttjas i människohandel, mannen som just blivit lämnad av sin fru, barnet som inte hittar hem, osv. Vi vet inte vad det är för situation vi fotograferar. Därför gäller det att ha respekt för de vi avbilder och med största möjliga empati och medmänsklighet ta situationen tillvara.

The Decisive Moment

Henri Cartier-Bresson myntade uttrycket “Det avgörande ögonblicket”, han gav även ut en bok med samma titel. Det är här det blir svårt, men det borde inte vara tillräckligt att fotografera en person som går förbi och vara nöjd med det. Varje bild som blir vin istället för vinäger har punctum. Det är så svårt att vi kanske bara fotograferar 10 sådana bilder varje år, men låt oss försöka fånga dessa tio.

Olika stilar

Gatufotografin kan delas in i ett antal understilar

candid street photography – Henri Cartier-Bresson
street portraits – Bruce Gilden
urban landscapes – Stephen Shore
still life street photography – Martin Parr
socio-documentary street photography – Bruce Davidson

Jag tycker inte vi behöver välja. Var och en hittar sin egen nisch. Det jag dock anser är att vi ska bli mycket mer omsorgsfulla och noga inom Gatufotogruppen när det gäller att vårda genren i sin helhet. Känna efter med fingertopparna ifall det vi gör är Spontan och oregisserad fotografi av livet, med urbana förtecken och känslomässig repekt, eller om vi gör något annat.

Vad går då bort?

Naturfoto går givetvis bort, för där är det primära objektet av intresse för fotografen något icke-urbant. Det kan vara grönt, eller en sten, eller…. Ja, Ni förstår

Regisserat foto i bredare mening. Ex.vis studiofoto eller regisserad fotografi utomhus, ex.vis bröllopsfoto. Om nu bröllopsfotografen och hans brudpar går bort så kan givetvis en uppdykande gatufotograf fotografera hela situationen, men det torde vara självklart.


Borde vi då byta namn på Gatufotogruppen till Livfotogruppen? Nej, jag tycker inte det. Gatufoto eller Street Photography är så inarbetat att varje annat försök antagligen blir sämre. Möjligen med undantag för något namn med ordet Urban invävt i namnet. Jag tycker det viktigaste är att vi vet vad vi håller på med och med den insikten gör ett allt bättre jobb.

/Hans Wahlgren

7 reaktion på “Vår definition av “gatufotografi”

  1. Håkan

    Oj, många svåra begrepp! Passar inte “dokumentär” bättre än “oregisserad”? Vad är “känslomässig respekt”? Jag tror att vi kan ägna alla möten under ett helt år diskuterande detta begrepp utifrån bildmaterial utan att vi landar på en ensad uppfattning.

  2. Hans Inläggsförfattare

    Håkan, “dokumentär” ställer helt andra krav på historieberättandet, en dokumentär bild får inte på något vis var fiktiv. Jag anser att det vi håller på med inte skall underställas den typen av krav. Med “känslomässig respekt” menar jag att ex.vis inte profitera på andras olycka. Det finns så många som ex.vis fotograferar tiggare utan empati, fotograferar sämre lottade och samtidigt “pekar finger” och utnyttjar sitt övertag över de som befinner sig i underläge. Det är var och ens beslut hur man vill förhålla sig till sina medmänniskor, men jag vill att gatufotogruppen ska ha hög moral i dessa frågor.

  3. Anders

    Bra skrivet.
    “Spontan och oregisserad fotografi av livet, med urbana förtecken och känslomässig repekt.”
    Det kan bli vårt motto.

    Dock är jag inte alltid spontan. ibland har jag hittat en bra plats eller ett bra ljus och står där och väntar på ett “offer”. Eller så ser jag något roligt som jag sätter igång att jaga runt kvarteren för att få till en bra bild.

    /Anders

  4. Olle

    Skickligt Hans!
    Jag tycker att det är en bra definition så när som på den sista tesen “känslomässig respekt”, som känns för mig odefinierat. Vems känslor ska vi ha respekt för? Är det fotografens, motivets, eller bildbetraktarens? Eftersom det är den “etiska” aspekten jag tror att vi är ute efter så tycker jag att vi ska vi formulera det annorlunda. T ex “…och med etisk respekt” eller “…och med god etik” eller “…. och med hänsyn till god etik” eller “…och inom ramen för god etik” eller “… och med iakttagande av god etik”.
    mvh
    Olle

  5. Olle

    Vi ska väl uppfatta Hans definition som renläriga teser. Hans har ju också liksom Luther förtydligat andemeningen.
    Det finns gränsfall att diskutera liksom någon del av formuleringen, men i grunden tycker jag att Hans tes är enkel och fungerande.
    “Spontan” har Anders kommenterat. Planering i form av var (plats) och hur (t ex utrustning) gör fotandet ibland mindre “spontant”. Men det är väl gatufoto ändå?
    “Oregisserat” javisst. Men vad räknas det som om fotografen gjort motivet uppmärksamt på att hen ska ta en bild eller till och med bett om att få ta en bild?
    Situationen och fotografens normala arbetssätt får väl avgöra hur “renlärig” man är i sin gatufotografi. Det ska ju finnas något att diskutera i GG också!
    Olle

  6. Ulf

    Jag tycker att detta är en bra guide att följa och att varje fotograf hittar sin stil. Att hitta det ”avgörande ögonblicket” är inte lätt men förhoppningsvis kommer detta ögonblick ju oftare vi är ute och fotograferar. En fotbollsspelare som fick frågan, vilken tur du har som gör så många mål på straff, svarade att ju mer jag tränar ju mer tur får jag. Det gäller väl samma sak för oss gatufotografer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

20 − 12 =