Som barn var jag väldigt lekfull och passade inte för att lära mig spela det traditionella klassiska persiska musikinstrumentet Santoor, som min pappa så gärna ville att jag skulle lära mig. Då köpte han en kamera till mig, för att uppmuntra mig att inte skolka från musikskolan och träna mycket hemma för att bli en bra musikant.

Kameran öppnade en dörr till en helt ny värld för mig, jag hade den med mig hela tiden och så småningom la jag instrumentet Santoor på hyllan. Sedan dess har jag haft kameran med mig överallt. Övergången från analog till digital teknik blev lite tung, men efter några år hade jag hittat tillbaks till kamera och upptäckt den digitala världen. Så musiker blev jag aldrig, jag blev fotograf.